Observera att denna bloggartikel är skriven på engelska, och sedan översatt till svenska med Shopifys egna automatiska verktyg. Det gör att texten kan vara svår att förstå i denna översättning. Om du vill läsa originalinlägget istället finns den här.
Introduktion
Vikingatidens historia är fylld med berättelser om utforskning, erövring och en djup koppling till naturen. En mindre känd aspekt av deras kultur är användningen av örter, deras medicin. I det här blogginlägget kommer du att lära dig mer om örtpraxis under vikingatiden och avslöja örternas roll i deras dagliga liv. Från skickliga helare till användningen av medicinalväxter i ritualer, visade vikingarna sin fyndighet och djupa kunskap om den naturliga världen.
Vikingatidens örtpraxis: Hur vikingarna använde örter för läkning
Vikingar var fyndiga människor som utnyttjade örternas kraft, vilket var medicinen på den tiden. Det verkar som att det fanns människor som specialiserade sig på medicin/healers. Kirurgiska instrument har också hittats vid arkeologiska utgrävningar. Det är svårt att säga exakt vilka örter och hur de användes. Vi kan få några ledtrådar i namnen på örterna och några traditionella nordiska örtbehandlingar kan inkludera: Yarrow, groblad och lök
Dessa vikingatida växtbaserade läkemedel mot vanliga sjukdomar framhäver deras djupa kunskap om naturen och deras fyndighet i att använda örter för läkning.
Örternas roll i vikingakulturen: medicin och bortom
Här är en lista över ett par växter och hur de användes:
Denna motståndskraftiga växt var mycket uppskattad för sina aromatiska blad, som kunde stuvas som spenat eller ätas råa i sallader. Känd som ett effektivt botemedel mot gikt, applicerades den krossade växten på ömma fötter.
Med sitt ursprung från Kaspiska havet var kärrmalva ett känt slemlösande och lugnande hostmedel under vikingatiden. Rötterna, som kan kokas och ätas som grönsaker, är rika på stärkelse, socker och slem. Hildegard av Bingen förespråkade användningen av kärrmalva mot feber och huvudvärk.
Henbane (Hyoscyamus niger) har en unik plats i historien som en av de äldsta giftiga och medicinska växterna som mänskligheten känner till. Hela växten är mycket giftig och innehåller potenta ämnen som hyoscyamin och scopolamin som påverkar det centrala nervsystemet. Dessa toxiner kan framkalla hallucinationer och andra negativa effekter när de absorberas genom huden eller intas. Trots dess faror har höna använts för sina narkotiska och bedövande egenskaper sedan urminnes tider. Växten fungerade som ett kraftfullt sömnmedel och bedövningsmedel och användes också som ett pilgift. Intressant nog var henbane känd för att orsaka intensiv törst, dubbelseende, kramper, ohämmat raseri och galenskap.
Det är möjligt att Völvas, de kvinnliga siarna, vände sig till höns för att komma in i trans och uppnå ett extatiskt tillstånd. Denna praxis är kopplad till det mytiska oraklet i Delphi, som, efter att ha konsumerat höna, skulle gå in i ett hysteriskt tillstånd och uttala de berömda profetiorna.
Kan vara så att vikingakrigarna, bersärkar, uppnådde sin förvandling genom att använda höns.
Spridningen av hönssköna tillskrivs främst vandrande folkgrupper och munkar, som bar växtens frön längs sina resor.
En märklig användning av höns var att söva kycklingar för att förhindra att deras kacklande avslöjar tjuvar under kycklingröv.
En nordisk strand- och bergsväxt, trädgårdsängel är den enda medicinska örten som har kommit in på världsmarknaden från Norden. Rik på C-vitamin fungerade den som ett näringstillskott under vikingatiden. De kokta rötterna, som är ovanligt aromatiska, kan användas på hösten som sötningsmedel i syrliga frukträtter.
Med ursprung i östra Asien odlades selleri och användes som mat och medicin. Under vikingatiden användes roten och frukten som almmedicin och, enligt Hildegard av Bingen, för behandling av gikt, rinnande ögon och blodrening.
Örter användes inte bara för medicin utan hade också andlig och rituell betydelse, som nämnts:
- Bärsärkar : Dessa legendariska vikingakrigare kan ha använt höna för att framkalla ett transformativt tillstånd innan de gick in i striden. En annan teori är att de använde en drink gjord av labrador-te och mossblåbär. Senare källor säger att denna dryck kommer att göra dig galen och att skandinaver brukade dricka den. Myten att de använde flugsvamp är inte sann.
- Völvas : Kvinnliga siare i det nordiska samhället kan ha använt höna under sina ritualer och andats in röken för att komma in i ett tranceliknande tillstånd. Henbanefrön har hittats i några gravar i Völvas.
Avslöja den rika historien om vikingamedicinska växter
Nyare arkeologiska fynd har kastat nytt ljus över mångfalden av kulturväxter i Norden under vikingatiden. Tvärtemot vad många tror verkar det som om vikingarna tog hem främmande frön, sticklingar och transplantat från sin omfattande kontakt med Europa. Detta resulterade i ett mer varierat utbud av växter än vad som tidigare antagits, såsom opiumvallmo, mullein och medicinsk malva.
Kulturutbyte och spridning av kunskap
Vikingarnas kulturella utbyte med andra regioner är uppenbart genom att importera frukter och frön som tall, persika och vindruvor. Denna pågående interaktion med andra kulturer gjorde det möjligt för dem att utöka sin kunskap om örter och deras användningsområden, vilket bidrog till historien om vikingatidens örtbruk.
Slutsats
Under vikingatiden var norrmännen modiga upptäcktsresande och stora lärjungar. De visste hur de skulle använda den naturliga världen runt dem för att läka och andligt få kontakt med sin omgivning. Användningen av örter var en av deras många metoder, och när vi avslöjar mer om deras medicinalväxter lär vi oss om deras fyndighet och djupa koppling till naturen. Detta är ett bevis på betydelsen av att bevara och lära av uråldriga metoder och visdom, inte bara för att berika vår förståelse av vikingatiden utan också för att hålla dessa sedvänjor vid liv för framtida generationer.