Observera att denna bloggartikel är skriven på engelska, och sedan översatt till svenska med Shopifys egna automatiska verktyg. Det gör att texten kan vara svår att förstå i denna översättning. Om du vill läsa originalinlägget istället finns den här.
3 minuters läsning
Introduktion
I den gamla folktraditionen fanns det olika sätt att göra ett visionsuppdrag. Ett sätt var att göra vissa förberedelser och följa riktlinjer under en promenad. På så sätt kunde man få syn på vad som kan hända under de kommande tolv månaderna. De som lyckades och fullföljde vandringen kunde få kunskap om bland annat skörd, kärlek, död och hälsa. Men denna promenad var inte riskfri utan snarare farlig. Detta kallas för "årsvandring" eller "årsgång" på svenska.
Vad är årsgång?
I svensk folktradition gjordes en form av spådom och denna spådom kallas Årsgång. "År" översätts till "år" och "gång" betyder "gå". Så på engelska skulle det vara "year walk" eller "yearly round". Årsgång var ett komplext sätt att få syn på vad som kan hända de kommande tolv månaderna. De som lyckades kunde se om skörden blir bra eller dålig, vem som dör, vem som ska gifta sig, få kunskap om krig, sjukdom eller andra olyckor. Några år var vandrare på en speciell strävan - att få visdom, att lära sig magi eller hitta ett magiskt föremål. Men denna promenad var inte riskfri utan snarare farlig. Under en årsvandring strövade alla typer av övernaturliga varelser (kyrkans grymma, spöken och andra varelser) omkring och kunde ses på marken. En av de farligare varelserna som kunde ses var Gloson. Gloson är en stor sugga som har glödande ögon och en knivskarp man. Hon sprang mellan fotgängarens ben och skar dem på mitten. Hon kunde också fånga rullatorn på ryggen och bära bort rullatorn. En årsvandrare kunde också uppleva komiska händelser. Men årsvandraren förbjöds att skratta eller le, för om han gjorde det, kan hans mun vara frusen i den ställningen för alltid.
Var kommer det ifrån?
Det finns skrivna uppteckningar om denna tradition från 1600-talet och att den varade fram till första hälften av 1800-talet. De flesta journalerna är från södra Sverige men liknande sedvänjor var vanliga i övriga Sverige och i andra nordiska länder.
Spådom i olika former har praktiserats väldigt länge. Den fornnordiska meditationsform som kallas "utiseta" (som betyder "sitta ut") som utfördes under järnåldern, har vissa likheter med årsgång. Men i och med kristnandet av norra Europa var utiseta förbjudet. För att fortsätta med den här typen av visionsträvan kan det vara så att årsgången är en utveckling från utiseta.
Hur gör man egentligen en årsgång?
Vandringen utförs vanligtvis ensam under midnatt. I vissa fall kan man gå tillsammans med en eller två personer. Den bästa tiden på året att göra en årsvandring var under julafton och nyårsafton. Men det kan äga rum på Trettondagsafton (den 5 januari), påsk, midsommar, Tomasmässonatten (21 december), Staffansnatten (26 december) eller vilken torsdagskväll som helst. Vandringen utförs genom att gå runt (vanligtvis moturs) objektivet och upprepas ett visst antal gånger. Målet kan vara:
- En kyrka
- En skog
- Korsvägar
- En avlägsen plats långt från andra människor.
För att gå på en årsvandring måste man göra vissa förberedelser och följa riktlinjerna:
- Man bör vara fastande, åtminstone från eftermiddagen.
- Titta inte in i någon källa till starkt ljus eller eld.
- Inte prata om promenaden till någon.
- Inte tala under promenaden
- Inte se tillbaka
- Var inte rädd, skratta eller le.
Slutsats
Årspromenad innebär förhöjda sinnen, vilket gör att det kan finnas hinder på vägen såsom konstiga syner eller närkontakt med varelser eller andra övernaturliga varelser. Om man klarar vandringen oskadd kan man kanske veta svaret på sin fråga. Men tänk på att det inte alltid är en bra idé att gå en årspromenad. Det kan vara farligt.