Observera att denna bloggartikel är skriven på engelska, och sedan översatt till svenska med Shopifys egna automatiska verktyg. Det gör att texten kan vara svår att förstå i denna översättning. Om du vill läsa originalinlägget istället finns den här.
4 minuter läsning
Media i allmänhet har framställt vikingarna som vilda ociviliserade människor som skulle resa utomlands och plundra byar, städer och kloster. I den här artikeln kommer vi att avslöja några av dessa myter och ge en mer realistisk syn på vad vikingarna egentligen handlade om.
Myt 1: Vikingar var ociviliserade barbarer som bara visste hur man plundrade och plundrade
De människor som levde i de skandinaviska länderna mellan 700- och 1000-talen kallas ofta för vikingar. De var välkända för sin skicklighet i krigföring och sin törst efter äventyr. Det finns dock många missuppfattningar om dem som folk.
Vikingar var skräckinjagande krigare som ofta plundrade och plundrade sina offer.
Detta är förmodligen den vanligaste myten om vikingar. Även om det är sant att några av dem var krigare, var de också välutbildade och civiliserade människor med sitt eget skriftspråk! Det finns många missuppfattningar om deras sätt att leva, deras kultur och de värderingar de trodde på. Vikingar var inte de vilda krigarna som de avbildas i populärkulturen. I själva verket var det mesta av deras liv sysselsatta med handel, jordbruk, familjeliv. De hade sina egna lagar, regler och traditioner som de följde strikt.
Myt 2: Vikingar hade horn på sina hjälmar.
Du har säkert stött på hundratals bilder på vikingar på internet med sina hjälmar fästa på dem med två horn? Detta är en myt som har funnits i århundraden. Det är en bild som vi alla känner till och som kommer att tänka på när vi tänker på vikingar, men är det sant?
Det korta svaret är nej.
Sanningen är att det inte finns några bevis för något sådant. Faktum är att den enda gången vi ser horn på hjälmar är när de lades till av konstnärer som avbildade dem i målningar eller skulpturer. Så var kom denna myt ifrån?
Bilden av den behornade hjälmvikingen populariserades på 1800-talet av svenska konstnärer som Gustav Malmström. På 1870-talet designade Carl Emil Doepler behornade hjälmar åt vikingarna i Wagners operacykel "Der Ring des Nibelungen", och stereotypen föddes och finns med oss än idag.
Myt 3: Vikingar var hedningar
Ja och nej. Även om det är sant att de flesta som bodde i Skandinavien under vikingatiden var hedniska, var det inte alla. Faktum är att de skandinaviska länderna officiellt konverterade till kristendomen runt 1000 e.Kr., vilket var långt före slutet av vikingatiden. Men visst, även om landet officiellt blev kristet, tog det lång tid för kristendomen att få fäste bland vissa folkslag.
Skandinaviska kungar såg att deras länders omvändelse till kristendomen skulle positionera dem mer fördelaktigt i förhållande till andra nationer och förklarade deras land som ett kristet land. Även om detta var fallet i många områden, fanns det områden där folket anammade den nya religionen inför sin kung.
Myt 4: Vikingar var analfabeter och kunde inte läsa eller skriva
Tanken att vikingarna var analfabeter och inte kunde läsa eller skriva är en vanlig missuppfattning om nordisk och skandinavisk historia.
Det vi vet om läskunnighet bland vikingarna kommer från arkeologiska bevis. Även om dessa källor inte ger oss en fullständig bild av läskunnigheten bland alla vikingar genom historien, ger de viss inblick i vad som kan ha varit vanligare än vad andra tror.
I många fall kommer dessa missuppfattningar från hur vi pratar om historia idag – vi är så vana vid att prata om "läs och skrivkunnighet" som något som kräver läsning och skrivning (och kanske matematik) att vi glömmer hur mycket mer komplext detta koncept var förr i tiden. förbi. Förmågan att läsa och skriva var bara en del av att vara läskunnig – förmågan att förstå skrivna texter kan ta år av studier. Läskunnighet kräver också en förståelse för talat språk (vilket kräver lyssnande färdigheter) samt en förståelse för grammatik och syntax (vilket kräver kritiskt tänkande).
Myt 5: Vikingarna reste för att plundra och plundra.
Visste du att de flesta under den tiden inte var vikingar? Egentligen är en bättre term för att hänvisa till vikingatidens samhällen "jordbruks- och handelskultur".
Termen "viking" används ofta som ett sätt att beskriva livet för dessa människor, men det är faktiskt inte korrekt (eftersom ordet viking betyder pirat). Istället för att vara plundrare och plundrare var de bönder och handlare.
Faktum är att de var så framgångsrika i jordbruk och handel att de kunde resa runt i Europa i sina långskepp och handla med andra kulturer.
Vikingar var också stora upptäcktsresande och nådde Amerika innan Christopher Columbus gjorde det. Vikingarna kunde utforska och etablera kolonier långt utanför sitt hemland Skandinavien.
Slutsats
Vikingarna har avbildats som bland annat våldsamma, blodtörstiga erövrare som klädde sig i behornade hjälmar och av någon anledning verkligen gillade att segla runt och plundra den lokala landsbygden. Många av dessa myter är helt enkelt felaktiga. Om vi tar oss tid att undersöka deras faktiska historia, kommer vi att upptäcka att det finns så mycket mer.