I den nordiska mytologin framställs draken som en kolossal orm, ganska olik de mer välkända eldsprutande drakarna från senare folksagor. Dessa drakar var kända för att spotta dödligt gift snarare än eld. I folktron avbildades dessa varelser som skräckinjagande med fjäll, genomträngande ögon och vassa huggtänder. De balanserade ofta på gränsen mellan djur och övernaturliga varelser, och deras framställning varierade mellan olika berättartraditioner.